Le domaine d'Anais: Hadopi - all bark, no bite pandora nedladdning

Le domaine d'Anais

måndag 19 juli 2010

Hadopi - all bark, no bite

Hadopi-lagstiftningen, den franske presidentens hårdhänta crackdown on fildelning, har inte resulterat i en enda sanktion, konstaterar The New York Times (18/7-10). Denna lag, som kostat så enormt mycket i investerad politisk prestige och energi, har inte ens resulterat i ett enda avsänt varningsmail. Det tycks som om eftertanke avlöst den ideologiska glöd som besjälade den sarkozytrogna högern när lagen skulle drivas igenom till varje pris. Även Jean-François Copé, talesman för UMP och Sarkozys energiske högra hand, uppger att hans idéer "utvecklats" sedan lagen instiftades. Han erkänner och inser dess svagheter.

UMPs ledamöter har svängt i frågan. I en rapport publicerad i maj, angående regeringspartiets syn på "regler och rättigheter i den digitala världen", har man redan övergivit tanken på massövervakning, böter och avstängning från Internet. Man skriver istället att "Le téléchargement illégal devrait devenir marginal non pas grâce à la législation restrictive, mais du fait des progrès technologiques et des évolutions des usages" "Illegal nedladdning bör marginaliseras inte genom repressiv lagstiftning, utan genom teknisk utveckling och förändrade användningsvanor".

Samtidigt ger tjänstemän på myndigheten Hadopi fortfarande uttryck för den forna övertygelsen. Man säger sig fortfarande vara på god väg att sätta ett imponerande maskineri i verket, det första i sitt slag, där folk arbetar heltid på att "få saker att hända". Generalsekreteraren Eric Walter låter meddela finanstidningen Les Échos att det inte kan bli aktuellt att utveckla bättre legala alternativ förrän man "fått stopp på plundringen".

Först lösa problemet med illegal nedladdning - sedan fundera på framtiden.
Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida
 

pandora nedladdning

Armband Pandora
pandora syster charm
pandora charms à vendre
pandorapärlor
pandora internetradio - luister naar gratis muziek die je van houdt

Musikbranschen växer igen tack vare Spotify och Pandora

Breakit
Breakit
15 apr 2015, kl 15:11

Den globala musikindustrin har en tuff period bakom sig men streamingtjänster som Spotify och Pandora ger hopp för branschen.

Breakit
Breakit
15 apr 2015, kl 15:11

2014 blev det första året då den digitala försäljningen av musik för första gången var större än cd-marknaden. Statistik från International Federation of the Phonographic Industry, IFPI, visar att det var en fortsatt nedgång för nedladdad musik, men samtidigt ökade streamingtjänster rejält och drog upp det digitala segmentet.

Totalt omsatte musiken, i digital eller cd-form, 15 miljarder dollar runt om i världen under 2014. Cd och annan fysisk försäljning minskade med 8 procent till 6,82 miljarder dollar medan de digitala intäkterna ökade med nära 7 procent till 6,85 miljarder dollar.

Resterande 8 procent av intäkterna kom från radio och utlicensiering till exempelvis film och tv.

Intressant att notera är att fysisk försäljning fortfarande är dominerande i vissa länder, till exempel i Tyskland med en marknadsandel på 70 procent och i Japan med höga 78 procent. Japan, som är världens näst största musikmarknad, noterade dock en tillväxt i digital musik förra året, för första gången på fem år.

I USA har skiftet till digitalt gått betydligt snabbare och stod förra året för 71 procent.

När det gäller streamingtjänster, där bland annat Spotify ingår, ökade intäkterna med 39 procent. Abonnenttjänster svarade för 23 procent av de digitala intäkterna. Den stora delen av de digitala intäkterna kommer däremot fortfarande från digital nedladdning. Området minskade med 8 procent men står fortfarande för 52 procent av de digitala intäkterna.

I rapporten från IFPI lyfts även YouTube fram som en allt viktigare aktör. Det bedöms till exempel att 57 procent av internetanvändarna lyssnade till musik på sajter som YouTube under de senaste sex månaderna. Det kan jämföras med 38 procent för olika streamingtjänster och 26 procent för nedladdningstjänster som iTunes.

Finwire

LÄS MER: Spotify tar in miljarder i riskkapital

LÄS MER: Stjärnorna som dissar Spotify-konkurrrenten

Läs mer om:
  • Spotify

  • Pandora

Monster logotype
Läs fler artiklar


Musik

Nu visas arkiv för kategorin Musik.

15 oktober 2008 23:34 av Hanna

I iz in ur space, flyin ur keyboardz

Vissa dagar vill man inget annat än att vara en tuff katt som flyger på en keyboard genom rymden. Idag var en sån dag.

Faux Pas - Coach

101 kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: Faux Pas

7 oktober 2008 23:11 av Hanna

An Ode To: Manlig stämsång

Få saker gör mig så mjuk i bröstet som män som sjunger i stämmor. Ni kan ju tänka er vilken fantastisk musiktid det är att leva i för mig, med band som Fleet Foxes, Yeasayer och Bon Iver på alla alternativa musikgurus läppar.

För några veckor sen var jag och såg Bon Iver alldeles levande, och det gjorde mig både knäsvag och lite blöt i ögonvrån, om jag ska vara ärlig.

Så ska det låta:

1. Bon Iver - Lump Sum (Take Away Shows) 2. Fleet Foxes - White Winter Hymnal (Acoustic) 3. Grizzly Bear - Shift (Take Away Shows) 4. The Moody Blues - Lazy Day

12 kommentarer Kategorier: Musikvideor, An Ode To Taggar: Bon Iver, Fleet Foxes, Grizzly Bear, The Moody Blues, Yeasayer

6 september 2008 18:10 av Linus

Uganda vs Björk

Om du bara ska lyssna på en ugandisk barncover på isländsk 90-talspop, låt det då bli Bitones tolkning av All is full of love. Lyssna på Myspace.

Jag vet inte hur vad barnet som sjunger heter, jag vet inte vad hon (han?) har för bakgrund. Allt jag vet är att rösten är spröd som ett löv och att jag lyssna om och om igen.

Bitone är en ideell organisation som arbetar för att ge föräldrarlösa och krigstraumatiserade barn i Uganda en möjlighet att få ett bättre liv genom dans och musik. Missa inte att se dem live om du har vägarna förbi Etiopien i oktober.

Inga kommentarer Kategorier: Musik Taggar: Inga taggar

3 september 2008 10:34 av Hanna

Vad ska du göra ikväll?

Om du inte är på Debaser Slussen i Stockholm ikväll kommer du att missa Pivot. Det blir tråkigt för dig. Pivot är en australiensisk trio som har Vangelis som musikalisk ledstjärna. Lite trummor, lite gitarrer och några lager elektronika. Resultatet blir filmiskt och rivigt och snyggt.

Tips från coachen: Kolla in Pivots podcast O Download My Heart, den är gosig och innehåller några godbitar.

Inga kommentarer Kategorier: Musik, Musikvideor Taggar: Pivot

31 augusti 2008 22:18 av Kristofer

“Hur kunde jag bli kär i dig? Dina tårar var mina tårar.”

italo

Den finaste kärlekshistoria jag vet är den italienske författaren Italo Calvinos Klätterbaronen.
Historien om den tolvårige Cosimo som klättrar upp i ett träd och stannar där för resten av livet, kan lätt läsas som en aldrig avklingande föräldrarevolt, men det verkligt vackra är ju detta:

Cosimo stannar i träden för att han lovade sin barndomskärlek att aldrig komma ner. Och när hon, en flicka vid namn Violante, i vuxen ålder återvänder till Ombrosa möter hon Cosimo, sittande där uppe i lövverken:


- Och du kommer alltid att älska mig, helt och odelat, över allt på jorden? Och du skulle göra vad som helst för min skull? (…) Du är en man som levat i träden bara för min skull, för att lära dig älska mig?”

- Ja…

Men kärleken fungerar bara ett kort tag, Violante försvinner efter ett häftigt gräl och Cosimo, han stannar där uppe i träden för resten av sitt liv, och ristar in Viola i trädens bark.

Alla känslor - de allra, allra starkaste - som väckts i mig när jag läst Calvino återvänder igen för varje gång jag spelar Nordpolens “Vem har sagt”. Över ett vidöppet housebeat signerat Henning Fürst sjunger Per Hellström “Håller din hand/Drömmer det ibland/Det regnar utanför/Det regnar inuti och just nu är de raderna det enda som spelar någon roll.

Likt alla sånger som någonsin betytt något är den välbekanta och älskade känslan som sången väcker i mig starkare än någonting annat - det är känslan som får mig att keep on keepin on.

“Vem har sagt” är en sång lika viktig som någonsin din andning i min nacke när jag sover. För det är ju så det är; det mest privata, det jag håller allra, allra närmast hjärtat är de sånger jag älskat mest. För att de väcker drömmen om ett bättre liv, om en större dröm, en ny politik, en evig kärlek.

Och jag vill bara att ni ska veta att det i min värld inte finns någonting viktigare än just de drömmarna.

Annat som ni aldrig får missa:

Dungen - Sätt att se (EP)
David Weiss - Virtuoso Saw (Album)
Stevie Nicks - Bella Donna (Album)
Ghost Note - Holy Jungle (12”-singel)
Beyond The Wizard’s Sleeve - Ark 1 (Album)
Monkey - Journey To The West (Album)
Henrik Berggren - Hold On To Your Dreams (Kommande spår)
Randy Vanwarmer - Warmer (Album)
A Mountain Of One - Ride (Fontän Rework) (Singelspår).

Och R. Kelly.

1 kommentar Kategorier: Uncategorized, Musik, Litteratur, Startsidan Taggar: Inga taggar

31 juli 2008 10:35 av Hanna

Judy spelar skivor!

Imorgon fredag spelar jag, Kristofer och Sofia skivor på Debaser Slussens uteservering. Jag tänker spela Under African Skies med Paul Simon och Kristofer kan inte sluta tjata om Glasvegas. Det ska bli varmt och fullt av folk (premiär för Allsången inne på Slussen). I vilket fall, jag tycker du ska komma! Vi börjar 18 och fortsätter tills de motar bort oss från skivspelarna.

Inga kommentarer Kategorier: Musik Taggar: Inga taggar

24 juli 2008 20:32 av Linus

Två soundtrack

Klockan 06:45 måndagen den 4 augusti passerar jag Ignalina med tåg. Peppar för dis och ruggigt väder.

Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: Inga taggar

17 juli 2008 14:12 av Jessica

LondonLoves

Jag har varit i London. Så mycket att jag tappat rösten. Men, kommer också hem med ett hjärta insvept i balsam, trött, glad och full med ny musik. Mötte upp med Adam Ryan, bandbokare på Barfly (Storbritanniens Debaser) och klubbarrangör, (bla klubben Meatmarket) för att luska reda på vad som snurrar på klubbarna i stan just nu. På en lång spännande lista fastnar jag direkt i ett headlock, Essers - Headlock. Kan inte sluta nynna, lyssnalyssnalyssna. nu.

Återkommer med resten av listan om jag lyckas komma ur det här järngreppet.
Ses på Daniel Johnston imorrn!

Inga kommentarer Kategorier: Musik, Startsidan, Artister/Taggar, Judy bjuder Taggar: Daniel Johnston

3 juli 2008 21:17 av Hanna

Lille prinsen


BONNIE ‘PRINCE’ BILLY @ BERNS 28 JUNI 08, FOTO: HANNA ERIKSSON

I lördags såg jag Bonnie “Prince” Billy eller Will Oldham eller vad ni nu vill kalla honom, på Berns. Det var minsann bland det finaste jag sett på mycket länge. Den som har en chans att få se det här lilla yllet live borde ta den.

Missa heller inte följande Oldham-godbitar:

Old Joy
(filmtrailer)

Will Oldham & Matt Sweeny
I Gave You Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor, Konsert Taggar: Bonnie Prince Billy, Matt Sweeny, Will Oldham

23 juni 2008 13:14 av Hanna

Den galna veckan

Imorgon börjar Acceleratorfestivalen. Senare i veckan spelar Erykah Badu, Bonnie “Prince” Billy, DeVotchKa och The Magnetic Fields i Stockholm. Det är möjligt att jag kommer dö av konsertoverload innan det är måndag igen.

Men jag tänkte börja med en liten förrätt och gå och lyssna på de här snubbarna imorgon. Egentligen mest bara för att höra om Tom lyckas sjunga “truuuuuuuleeeey” på det där sättet som gör mig lite lycklig i brallan.

Wild Beasts - The Devil’s Crayon (acoustic)

Du hittar dem på Accelerator, Münchenbryggeriet, imorgon klocken 20:30

1 kommentar Kategorier: Musikvideor, Startsidan, Accelerator Taggar: Wild Beasts

17 juni 2008 23:52 av Hanna

Alla sjunger Seven Nation Army

Så jag sitter och äter lunch på taket på det där mediehuset vid Globen där jag jobbar och på vägen nedanför åker ekipage med nyblivna studenter förbi. De har druckit sen kl nio på morgonen, förra veckan, låter det som. Och de vägrar sluta skråla gitarrintrot till Seven Nation Army.

När jag tog studenten kan jag bara minnas den där bedrövliga studentsången, lite tjalalalalaaa och så “fy fan vad vi är bra”-dängan. Inte hade vi den goda smaken att vråla något som skulle kunna motsvara Seven Nation Army. Icke!

Och så blir det EM i fotboll och samma låt spelas i början av varje match. Samma låt, samma skanderande av en av de bästa gitarrslingorna någonsin.

Wikipedia talar om att det hela började när ett fotbollslag i Belgien började använda riffet som kampsång. Lag som mötte dem tog med sig sången hem och idag används låten av fans till så olika sporter som bandy och karate i länder som Australien, England och USA.

Vad man ska tänka om den här låtens långsamma världsherravälde? I don’t know, jag tror jag lämnar ordet till Jack White.

“Nothing is more beautiful in music than when people embrace a melody and allow it to enter the pantheon of folk music.
As a songwriter it is something impossible to plan. Especially in modern times. I love that most people who are chanting it have no idea where it came from. That’s folk music.”

The White Stripes - Seven Nation Army (2003)

Italien - Frankrike 2007 15 kommentarer Kategorier: Uncategorized, Musik, Judy pladdrar, Startsidan Taggar: fotboll, The White Stripes

13 maj 2008 22:21 av Hanna

Videofavorit: Lika delar gulligt och skräckligt

Det här är det sorgligaste, finaste, sötaste och läskigaste jag sett på ett bra tag:

Qua - Devil Eyes, animation av Paul Robertsson.

Både Paul Robertsson och Cornel Wilczek (Qua) är såklart från Melbourne. Jag förstår inte riktigt vad de har i vattnet därborta. De gör så galet bra saker.

2 kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: Qua

9 maj 2008 10:25 av Hanna

Holding out for a hero

Det kan hända att man blir tvungen att rösta i himla Eurovisionen i år. För holy hell, det förtjänar Tellier. Roligare har jag sällan haft på en spelning. Sjukt bra musik blandat med luddigt mellansnack och total dekadens med cigarettrök och vinhalsande på scenen. Och så lite klassisk sång uppkrypen på ett elpiano som avslutning. Så fint!

20080508_005457_672225

2008-05-07 - Sebastien Tellier @ Berns.
FOTO: Petter Brandt/ROCKFOTO

1 kommentar Kategorier: Uncategorized, Musik Taggar: Sebastien Tellier

24 april 2008 21:50 av Sofia

Tråkig, tråkigare, Sofia?

Ibland får man för sig att man är tråkig. Ingen skrattar åt ens skämt, eller ja, i själva verket förstår de nog inte att man försöker skämta, eller så märker de bara inte att man säger nåt. De kanske inte ens märker att man är där. Det är knappt så att man själv fattar att man är där.
En gammal vän brukade säga till mig att man måste ha tråkigt. Själv vill jag dö så fort jag får en släng av tristess. Det är som att den smittar av sig. Hela jag blir grå och osynlig. Särskilt i stora sällskap som typ dricker öl på coola ställen. Hua.

Tur att det finns musik som passar även när man är lite grå och äger ett ICA-kundkort.

1 kommentar Kategorier: Musikvideor, Funktionsmusik Taggar: grå, Taken By Trees, tristess

19 april 2008 17:41 av Linus

El Guincho-remixen

Man kan säga “yay”, man kan säga “YAY!” och så kan man säga “YAY! YAY! YAY! (yay, yay, yay)” som man gör åt den här sällsynt strålande El Guincho-remixen av Architecture in Helsinkis Like it or not.

Architecture in Helsinki - Like it or Not (El Guincho remix) [mp3]

(Via Gorilla vs. Bear. Klicka på en annons eller något. De betalar för bandbredden.)

Inga kommentarer Kategorier: Musik Taggar: Architecture in Helsinki, El Guincho

17 april 2008 23:04 av Hanna

En gonattvisa

Det kanske inte bara är jag som har svårt att sova?

Max Avery Lichtenstein - Tarnation [mp3]

Inga kommentarer Kategorier: Musik Taggar: Inga taggar

16 april 2008 20:47 av Hanna

Han med mustaschen

Kristofer försökte ju hävda att skägget var det viktigaste 2007, men idag har jag insett att han hade lite fel. Ansiktsbehåring var på ropet, javisst. Balearic, skäggdisco, Yacht-rock, en hel våg av skäggromantiska populärmusikgenrer blev plötsligt heta. Men de som gör den här musiken, skulle det inte kunna vara så att det är pojkar (för det är alltid pojkar, alltid väldigt bröstbefriat) som bara är väldigt avundsjuka på John Oates mustasch? Med all rätta, kan man ju tycka. Jag föreslår härmed att vi kallar all den här skäggiga musiken för “Oates-avund”.

Låtsnickeri och läpphår att bli avundjuk på:
Hall & Oates - I Can’t Go For That (No Can Do) [YouTube]

3 kommentarer Kategorier: Musik Taggar: Hall & Oates

15 april 2008 23:11 av Hanna

Videofavorit: Björk - Wanderlust

Har du glömt bort Björk? Det är ju ganska lätt hänt, det går länge mellan gångerna man stöter på texter om henne nu. Men ibland sticker hon fram huvudet och visar varför hon är popmusikens okrönta drottning. Nu har hon gjort det igen, genom att låta sjukt duktiga videomakarna Encyclopedia Pictura få leka fram en video till Wanderlust, ett av få riktigt bra spår på senaste skivan. Lite magiskt, faktiskt.

Did I imagine it would be like this?
Was it something like this I wished for?
Or will I want more?

Björk - Wanderlust [QuickTime]

Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor, Startsidan Taggar: Björk, Encyclopedia Pictura

10 april 2008 22:12 av Linus

En timid debut

Den kärlekskranka tolvåriga flicka som bor i mitt håriga bröst får någonting blankt i blicken när hon får höra att Cloetta Paris debutalbum släpps om ungefär två veckor. Det ska nog vara värt ansträngningen.

Oregonbaserade Skywriting records står för kalaset.

Cloetta Paris – I miss you someone [mp3]

Cloetta Paris – Broken heart tango [mp3]

2 kommentarer Kategorier: Musik Taggar: Cloetta Paris

8 april 2008 15:26 av Kristofer

Socialisme ou Barbarie.

debord

Gick förbi minnesplatsen vid Västerbron idag.
Vandrade till den outsinligt sorgsna minnesplatsen där bilen parkerat, med de handskrivna meddelandena mot broräcket, strax ovanför de regnvåta blommorna och utslockande ljusen. Med The Embassys Boxcar i ipoden funderade jag på att ta ett foto. Vet inte varför, kanske för att det är ett av få tillfällen då betydelsen av en skev melodi så klart har gestaltats i bild och inte bara som en abstrakt känsla i bröstet.

Men det var för privat, så som varje ögonblick när musiken når dig så djupt, när den rör sig hela vägen genom APC-tröjan in till de mest orörda delarna av det som en gång var en tonårings lättsamma hjärta.

Och den enda slutsatsen vi kan dra av de där ögonblicken är detta:
De kan ta allt vi har, fram till slutet av våra andetag, men popmusiken är det sista de tar.

———————————————————————————————————————-

Dagens Låt: Västkustska ryggdunkarsällskapets edit avTom Pettys “Don’t Come Around Here No More”, som Oh baby like it raw bjussar på tillsammans med liten längre text med Anton Klint från kollektivet.

Årets album: Quiet Village - Silent Movie.

Lite retro: African Scream Contest: Raw & Psychedelic Afro Sounds from Benin & Togo 70s (Samling.)

3 kommentarer Kategorier: Musik, Startsidan Taggar: Inga taggar

6 april 2008 10:33 av Kristofer

Take No Heroes, Only Muxtapes

redskins

Från och med nu går Judys musiksmak att följa (nåja, till viss del) på Muxtapes. Tolv låtar som alla borde höra och förstå, färdiga att streama varhelst ni befinner er. I högerspalten på Judys startsida ligger numera en liten box som visar de senaste uppdateringarna. Just nu består Muxtapet av lite Lovers Rock, Skäggdisco, New Age, Surf och Afro-beat. Låter det som en perfekt blandning? Well, det är det.

Judys muxtape.

Inga kommentarer Kategorier: Musik, Judy bjuder Taggar: Inga taggar

1 april 2008 21:56 av Kristofer

En vandrande sleezedröm

grindhouse

A grindhouse is an American term for a theater that mainly showed exploitation films. It is also a term used to describe the genre of films that played in such theatres. Grindhouse films are also referred to as “exploitation films.”

Jag har skaffat ett nytt hjärtebarn att bära som en osynlig badge på min marinblåa Thomas Burberry.

Grindhouse, denna fantastiskt ostiga genre, (som givetvis inte har någonting gemensamt med de märkligheterna som vuxna män gör med sina hjulförsedda plankor) är just nu allting jag kan önska mig. Egentligen är det bara en väldigt logisk fortsättningskurs till sommaren 2007, som ju ägnades åt DJ Harveys utflykter i metalland.

Det enda smolket i bägaren är ju att 90-talsmannen Quentin Tarantino, i samma stund som den första skivan från Sounds Of The Universe beställdes, attackerade mitt hem med sin uberruttna film med samma namn.

Men, även om Quentin och jag tar avstamp från samma plattform blir resultaten diametralt annorlunda. För där Quentin använder genrens ytterst små ramar till att skapa ytterligare ett sådant där kallt, hårt och - jag vill inte använda ordet - ironiskt verk är jag verkligen på allvar kär. På ett sådant sätt som annars endast är förunnat nya reggaeretroperspektiv från Soul Jazz.

Dock är jag givetvis endast ytligt fascinerad av själva filmerna. Det är ju soundtracken jag vill åt. Djupt snuskiga, rawkiga och roliga perspektiv på en garagehistoria jag och mina vänner alltid fnyst åt. Alldeles för länge studerade vi ju bara house, reggae, soft rock och hiphop, och vägrade sätta något annat under mikroskopet.

För sedan Quiet Village, denna fantastiska duo, ägnade en stor del av sin senaste Halloween-mix åt just grindhouse, och när skivbolag som Finders Keepers slagit sönder popmusikens referensramar med sin uråldriga progg, har vi alla blivit tvingade att röra oss vidare. För att inte stagnera. För att inte bli tråkiga, för att inte bli “Rock”.

Ändå når ingenting från de nämnda produktionerna samma toppar som den senaste Lovely Jon-mixen på det uberhemliga och ultrahippa bolaget Jigoku. Såvitt jag vet består de av Londonprofilen Cherrystones (hans vänner föredrar att kalla honom Garreth Goddard) och just Lovely Jon. (Är Jon skäggig, eller kanske en duo, eller ett flygplan eller Charlotte Perrelli? Ingen vet.)

Endast släppt som “an underground mix in a slim slipcase” (där har ni en finare beskrivning för CD-R, kids!) är Lovely Jon Presents Grindhouse Volume Two: Tales of Sleaze and Sin ytterligare ett välkommet långfinger åt Pitchfork.

För på den flashigt beskrivna CD-R:en gömmer sig en ännu orörd version av pophistorien, så orörd att den eventuellt har lurat mig att bli en goth i slängkappa under våren 2008. Det kan jag i sådana fall leva med.

B-kursen är upplagd såhär: Quiet Villages Fragments Of Fear-samlingar, Cherrystones “Crawl Back To Mine” och Jigoku has risen from the grave.

jigokuhasrisenfr.jpg

1 kommentar Kategorier: Musik, Judy pladdrar, Startsidan Taggar: Cherrystones, Lovely Jon, Quiet Village

29 mars 2008 18:36 av Kristofer

Förra årets näst fräckaste disco

ESCORT - ALL THROUGH THE NIGHT.

Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: Escort

16 mars 2008 16:23 av Linus

Nintendo Wii + piano + mjukvarumagi = oooh..

Två gånger har jag sett Final Fantasy live och båda gångerna har jag fascinerats lika mycket av hur han samplar sig själv i realtid, loopar fiolen och spelar över det han själv framförde några sekunder tidigare. Vad säger ni, borde inte Radiohjälpen starta en insamling så vi kan ge honom en Nintendo Wii, en Mac och lite specialgjord programvara?

Wii Loop Machine 2.0 :: Sampling! from The Amazing Rolo on Vimeo.

Inga kommentarer Kategorier: Musik, Startsidan Taggar: piano, sampling, teknik

10 mars 2008 20:08 av Linus

Musikal i vardagen

Ibland är det en längtan efter precis den här känslan som driver mig att ha en iPod i örat.

Kunde jag sjunga så skulle Kista galleria vara my next target.

3 kommentarer Kategorier: Musik, Dans Taggar: musikal

9 mars 2008 21:18 av Hanna

En man, två män. Ju fler desto bättre.

Gladaste nyheten den här veckan: Knasmännen i Man Man kommer till Debaser Slussen den 23 maj. Då blir det tokskäggigt hördu. Och den 8 april kommer nya skivan Rabbit Habits. Peppen är total.

Man Man - Engwish Bwudd (från Six Demon Bag, 2006)

23 kommentarer Kategorier: Musikvideor, Startsidan Taggar: Man Man

3 mars 2008 14:16 av Kristofer

En förlorad jakt på alternativet

1320533.jpg

Jag läser och bläddrar i nya nummret av Bon. Varje sida är vackert färgad i pastell. Bon är tidningen som mer än någon annan vill se sig själv som spjutspetsen i den popkulturella bevakningen, och som gärna frontar den Marshall McLuhan-älskande skribenten Anders Rydell och dennes högst läsvärda, men för den delen inte särskilt nya, teorier om tekniken som kulturell bärare. Allt detta är givetvis hedervärt, och på ett sätt också modigt. Men det är inte för Bons teknikartiklar jag skriver idag.

Tidningen har under de senaste åren allt mer gått till att bli en mer renodlad modetidning, allt enligt devisen “Mode är det nya pop”.
Egentligen ställer jag upp på den beskrivningen - mest för att det alltid irriterar någon från Borås. Bons modebevakning är också trevlig utan att vara särskilt kritiskt eller alternativ. Delvis beroende på samma faktorer som CRB - skribenten alla tråkiga människor hatar - tar upp i en alldeles lysande krönika:


“Läsare intresserade av mode blir förledda av svensk modepress. Det sker varje dag. Kritiken och det oberoende urvalet är obefintligt.Det saknas en modepress med självförtroende, med integritet att våga kritisera. Att gå så långt som att recensera kreationer och kollektioner med betyg, analys och essäer. Istället lottar Rodeo ut ännu ett par sneakers i samarbete med Adidas och garanterar annonsintäkter till tidningen.”

Men förlåt mig, jag springer alltid ut på sidospår. Vart var vi nu? Just ja, “Mode är det nya pop”. Bon har strategiskt dragit ned på all bevakning av popmusik, med motiveringen att exlusiviteten inom popmusiken gått förlorad i och med den “nya” tekniken.

På ett sätt kanske det är sant - ingen behöver ju längre postorderbeställa en samlingsskiva med My Favourite så som jag fick göra i min ungdom. Men för att Bon ska ro hem resonemanget krävs det också fingertoppskänsla när de väl skriver om ny popmusik. Förstår ni vart jag vill komma? Den finns nämligen inte.

Den enda artikeln som handlar om musik när jag bläddrar mig fram och tillbaka för att ta del av Bons spjutspetsjournalistik är en tradig 2000-tecknare om Action Biker. Och det gör mig alldeles tung i hjärtat.

Det har egentligen ingenting med Action Biker att göra, tvärtom ser jag vissa poänger med hennes barockt elektroniska popmusik. Men det är bara ytterligare ett tecken på en musikbevakning som är navelskådande och egenkär. En musikbevakning som aldrig lyfter blicken från Götgatsbacken i Stockholm. Hade artikeln publicerats hösten 2006 hade jag varit lugn med det - för det var innan Bon så tydligt deklarerade att musiken inte längre var tillräckligt exlusiv. Men idag är alla läsare av The Cricket bekanta med Action Biker sedan tidigare, och därmed har hon heller inte i Bon att göra.

Hade man haft pekfingrarna i luften och känt efter riktigt ordentligt hade Bon istället skrivit om Late Of The Pier, Beyond The Wizard’s Sleeve, Brenda Ray eller Group Inerane. De hade till och med kunnat skriva om Skull Disco. Men det gör de inte.

För sanningen är den att Bon på mycket lång tid saknat de skribenter som skulle kunna bedriva en modern, progressiv och initierad bevakning av popmusiken idag.

Och tills de gör det ringer orden om dess “förlorade exlusivitet” väldigt tyst och stilla. Innan dess är framtiden endast reserverad till den lilla subkulturella klick som förstår Galwad Y Mynydd, Silver Apples och PRB Streetgang.

Saker i Övrigt:

Levis 501 Vintage 1963 Reissue

Shackleton - Death Is Not Final (singel)
Courage Of Lassie - Sing Or Die (Album)
Brenda Ray - Walatta (Album)
Jack Johnson - All At Once (Sång)
Mindless Boogie - Lord Of Leafs (Skinny Joey Edit) (Sång)
VA - The Garden of Forking Paths (Curated By James Blackshaw) (samlingsalbum)
VA - Obsession (Bully Records FU 008CD) (samlingsalbum)

12 kommentarer Kategorier: Musik, Startsidan, Bäst i skivväg Taggar: Inga taggar

20 februari 2008 23:23 av Hanna

Ibland behöver man en rumskamrat

Idag hade det varit ganska skönt att inte bo själv. Tänk om någon annan tagit hand om våffelresterna och disken från igår? Tänk om någon gått ut med soporna innan jag kom hem? Det hade ju varit väldigt soft, faktiskt.

Tur att jag har Kent Lambert då. Han gör lite fina låtar under namnet Roommate, och har fått hålla mig sällskap ikväll. I april kommer ny skiva, och den har jag sett fram emot sen jag blev lite besatt av Songs the animals taught us , som kom way back in tvåtusenfem. Nu är vi snart där, och jag är kanske inte lika pepp längre, men jovars, nog är det här fint nog för att bli soundtrack till en date med diskborsten.

Roommate - Way Out från We Were Enchanted som släpps i april

Roommate - Hot Commods [mp3] från Songs the Animals Taught Us

4 kommentarer Kategorier: Musik Taggar: Roommate

20 februari 2008 15:20 av Linus

Yeasayer – Wait for the summer

Att peppa med inför skottdagen: Videon till Yeasayers Wait for the summer, satt till den nya singelversionen som är lite … jordigare än den som finns på bandets strålande debut All hour cymbals. Until further notice väljer jag albumverren.

Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: Yeasayer

18 februari 2008 23:45 av Hanna

Själv är bäste dräng

Det är ju fint med sådär, att vi får vara med. SMS-kommentarer i debattprogram och våra egna mobilkamerabilder i tidningen och nu ska vi tydligen också leka ihop musikvideos själva. Lite hjälp får vi, men inte så mycket. Först kom den smått briljanta interaktiva videon till Arcade Fires singel Neon Bible .

Debutanterna MGMT vill också vara med och leka, så de har byggt ett litet videoinstrument som du kan spela på själv för att göra en “fin” video till Electric Feels. Bara att ladda hem och börja träna.

Förutom de som vill att du som tittar ska vara med och bestämma finns det ju otaliga artister som låter fansen göra videon. Jag kan bara inte låta bli att undra vad nästa steg är… gör dina egna tvprogram, allt blir som du vill! Eller varför inte göra din egen hjärttransplantation?

1 kommentar Kategorier: Musikvideor, Startsidan Taggar: Arcade Fire, MGMT

13 februari 2008 22:55 av Linus

Jacko, Wacko, bita sin tjej och ha konstiga ögon-o

  michael jackson - thriller

Vilka här är gamla nog för att minnas att det fanns en tid när röster höjdes för att skydda barn och ungdomar från Michael Jackson, men det betydde någonting annat än det gör i dag? Thomas Radecki, ordförande i National Coalition on Television Violence, uttalade sig så här  1984 när organisationen utfärdade en fatwa mot Thriller:

 ”It’s not hard to imagine young viewers after seeing ‘Thriller’ saying, ‘Gee, if Michael Jackson can terrorize his girlfriend, why can’t I do it too?’ “

Detta och mer i Los Angeles Times samling av Thriller-trivia.

Se den nästan 14 minuter långa videon på YouTube, inklusive MJ:s disclaimer om att den inte ska betraktas som stöd åt Hin Håle.

Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: michael jackson, thriller

8 februari 2008 12:41 av Kristofer

Alla barnen tog droger utom Kristofer för han satt hemma och tjurade

Har alla rökt sitt te den här veckan eller vad i helvete är det frågan om?

Stefan Thungren skriver i dagens SvD att vi inte “sedan Daft Punk deklarerade Da Funk fått en klubbhit med lika bred slagsida som den nu rådande blind med Hercules & Love Affair”. Förutom att det är en direkt lögn (*host*Justice vs. Simian*host*) är det också en smula tragiskt. Blind är ju i all sin enkelhet en oerhört platt sång; till för att tillfredställa de som är för tråkiga (eller troligare: för ointresserade) för att fatta Glass Candy, Rub N Tug, Sebastien Tellier, Pilooski och i viss mån, A Mountain Of One. Det är helt enkelt en jävla indiesång som lånar in Anthony Hegarty för att få stadens Granada-fans att godkänna den. Och ni vet väl att det är helt jävla förbjudet att smöra för dem?

En sak har dock Stefan Thungren rätt om - “positioneringen om årets hajp är alltså i full gång”, för det är precis vad jag sysslar med nu.

Och A-Lo drar några sidor längre in i kulturdelen i gång om The Teenagers. En sak ska ni har jävligt klart för er: Jag lyssnade på deras demo för ett år sedan och hatade skiten och gick efter detta skandalösa tips in på deras myspace och lyssnade en gång till och det är fortfarande totalt jävla FRUKTANSVÄRT. Massa kåta ungdomar som hoppas på att bli postade på fluokids, please! Men A-lo räddar i alla fall sig själv med det ständiga tipset om kommande Soul Jazz-släpp, släpp som aldrig är dåliga.

Var förresten ute med en kompis i tisdags som berättade att han krökat ned Andres till apstadiet för ett tag sedan i Göteborg och därefter tvingat honom att erkänna att han gillade Depeche Mode samtidigt som det filmades med en mobilkamera. Hillarous! Det kommer ni aldrig att få mig att göra kids, promise. Men jag tycker fortfarande om dig El Lokko. Det är trots allt i stor mån din förtjänst att jag sitter här och klaaagar och klaaagar över sakernas tillstånd.

Lyssna nu på det här och skriv ett argt blogginlägg efteråt:

Nick Nicely - Psychotropia 1978-98 (Album)
Johnny Bristol - Hang In There Baby (Album)
Williams - Love On A Real Train (Williams Oddessy Mix) (Låt)
Frank Sinatra - No One Cares (Album)
Wendy & Bonnie - Genesis (Album)
Boris - Smile (Kommande Album)
VA - Wayfaring Strangers: Guitar Soli (Album)
VA - Welsh Rare Beat 2 (Album)
VA - Funky Nassau The Compass Point (Kommande Album)
VA - Black Mirror: Reflections in Global Musics 1918-1955 (Album)
Mock & Toof - Beat Up & Lucky (12”-singel)

92 kommentarer Kategorier: Musik, Startsidan Taggar: Boris, Frank Sinatra, Hercules and Love Affair, Johnny Bristol, The Teenagers

29 januari 2008 14:47 av Hanna

Saker jag förstår

Det är en hel del saker jag skulle kunna förklara.

Dealen med Beach House? Jo, de släppte en ganska fin debutskiva 2006, och sen har man som hunnit glömma bort dem lite, för det är inte alla skivor som man fortfarande lyssnar på två år senare. I december dök de upp igen som från ingenstanns och alla blev lite bananas för jisses vad fint det här är. Albumet Devotion kommer den 26 februari.

Beach House - Gila [mp3]

Dealen med Department of Eagles? Jo, innan den ena låtskrivardelen av Grizzly Bear började hänga med Ed Droste spelade han, Daniel Rossen, i en duo. Rossen har en röst som är lite magisk, och tillsammans med en gammal klasskompis gör han i Department of Eagles helt jättefina popmelodier. Gillar man Grizzly Bear så borde det här gå hem. Om inte annat måste man nästan gilla en människa som lyckas göra om något såhär bedrövligt till något njutbart. Det verkar som att det andra Department of Eagles-albumet kommer heta Gold Suits och släppas… nån gång snart. Kanske.

Take-Away Shows med Department Of Eagles

.

.

Men vad som händer, egentligen, har jag ingen aning om alls.

3 kommentarer Kategorier: Musik Taggar: Beach House, Department of Eagles, Grizzly Bear

20 januari 2008 23:12 av Hanna

34 budord

DAN LE SAC vs SCROOBIUS PIP - Thou shalt always kill + hela texten

Jag behöver faktiskt bli påmind ibland om att The Smiths bara var ett band.

Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: Dan le Sac vs Scroobius Pip, The Smiths

17 januari 2008 23:15 av Hanna

Appaloosa

mphx6que.jpgAppawhat? Jo, ser du, det är en hästras. Och det är en knaselektrotjej från Paris som får fina meddelanden på MySpace från Cat Power. De verkar vara kompisar. Chan verkar gilla Appaloosas låtar. Det känns inte helt ologiskt. Jag är också ganska förtjust. Den lyfter hjärtat lite, den här obevekliga refrängen.

 Appaloosa – The Day (We Fell In Love)

 

Inga kommentarer Kategorier: Musik, Startsidan Taggar: Appaloosa, Cat Power

14 januari 2008 20:10 av Hanna

Världens vackraste man

but then I look at you and know
that somewhere there’s a someone who can soothe me
to me you are a work of art

Inga kommentarer Kategorier: Musik Taggar: Morrissey

13 januari 2008 02:09 av Linus

Det tar liksom stopp

Justice Xmas Mix

Det verkar nära på oundvikligt: Alla som har varit progressiva, lyckats med sin strävan och byggt sig en plattform kommer trivas så bra på den att de stannar upp, stagnerar och blir lite fega. Fabric tyckte till exempel att Justices – något märkliga, det ska medges – mix var för udda för att ges ut. (Bakgrund och låtlista på nyhetsplats.)

– Fabric ville ikke ha den. Det var rart, humrer deRosnay.

– Vi er de første som er blitt forkastet på noe sånt som åtte år med Fabric-plater. Vi ville gjøre noe litt annet enn bare en vanlig miks-plate, så vi leverte en miks med obskure disco-spor og franske novelty-hits. Bare låter som vi virkelig liker selv. Men det var visst ikke helt det Fabric var ute etter. De virket ikke så veldig lystne på å ta noen sjanser, sier deRosnay.

(Från Dagsavisen.)

Hur som helst: Nu finns mixen på nätet, som en julmix.

Inga kommentarer Kategorier: Musik, Startsidan Taggar: fabric, Justice, mixtape

10 januari 2008 23:56 av Hanna

Good news, everyone!

Idag har varit en dag av idel goda nyheter. Jag känner mig till och med så pass hoppfull för framtiden att det känns som läge att plocka fram en gammal favorit. I början av det här tusentalet var min allra käraste pepplåt den här:

The place where I come from is a small town
They think so small, they use small words
But not me, I’m smarter than that, I worked it out
I’ll be stretching my mouth, to let those big words come right out

Peter Gabriel - Big Time

Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor, Startsidan Taggar: Peter Gabriel

9 januari 2008 20:06 av Hanna

Grammisgalan 2008

Jag tittar på Grammisgalan. Fråga inte varför, det kan jag inte svara på.

20:04 Adam & Gry? På riktigt? Jisses. Ifpi (som arrar) lyckas få det att vända sig i magen på mig igen. Vi börjar alltså med lätt illamående. Tack för det.

20:18 Jag tror att The Hives precis vann pris för bästa liveakt. Oväntat. Men jag blev distraherad av att leta reda på nittotals-Adam på YouTube. Jag är ledsen, i mitt huvud kan jag aldrig separera honom från Tur i kärlek.

20:29 Vad är dealen med den lilla publiken mitt i scenen? Den ser ju mest bara lite bortkommen och patetisk ut. Tur att Maia Hirasawa är så söt. Men den här låten känns ju hysteriskt gammal vid det här laget.

20:36 Ah. 50 Cent är en “HIPHOP STJÄRNA”. Who knew?

21:01 Men lilla lilla Carl Bildt, vem har kräkts på din kavaj? Helt oväntat har regeringen varken kläd- eller musiksmak.

21:18 En prisgala som den här blir verkligen jättetråkig om man inte bryr sig om vem som vinner. Jag ser väl hellre att Säkert! får pris för året album än att Kent får det, men jag är jag har inga starka känslor till något av de nominerade albumen. Har det alltid varit såhär tråkigt? Jag kan inte ens komma ihåg om jag såg det här spektaklet förra året. Zzzz…

21:35 Hihi. Vilken härlig symmetri det gick att hitta i att Salem Al Fakir och Erik Gadd är precis lika långa och har likadana fluffhår. När de kramades var det nästan svårt att se vem som var vem.

21:54 Aaaah, äntligen är det över. Två saker gjorde mig lite lycklig: Att Johan Söderberg vann MTV-priset för bästa musikvideo & Annika Norlins tacktal. Saker som gjorde mig olycklig/uttråkad: Too many to count. Nu ska jag tvätta öronen med lite kvalitetsmusik en stund. Hoppas ni också överlevde!

2 kommentarer Kategorier: Musik, Judy pladdrar, Startsidan Taggar: Inga taggar

7 januari 2008 23:26 av Hanna

Ljuset är nära nu

Jag har inte blivit så akutdansig och glad av ett gäng låtar sen jag hörde Hot Chip eller Shout Out Out Out första gången. Disco! Blåssektioner och tung bas. Och helt lekfullt.

Varför har ingen kommit på det förut? Det är ju till discodängor man ska använda en röst som Antonys!

Komsi, komsi, lilla debutalbum.

Hercules and Love Affair - Blind (feat. Antony Hegarty) [hos Motel de Moka]
Hercules and Love Affair - Hercules theme [hos Gorilla vs Bear]

Inga kommentarer Kategorier: Musik, Startsidan Taggar: Antony Hegarty, Hercules and Love Affair, Hot Chip, Shout Out Out Out

3 januari 2008 23:30 av Sofia

Ready for the floor

Om du fick göra en video, hur skulle den se ut? Skulle du orka lägga ner mycket träning och energi som OK Go? Eller skulle du istället samla ett gäng bootylicious brudar och leka sugardaddy för en eftermiddag? Kanske skulle du göra något fint tecknat med söta naiva djur? Eller bara låta en kompis filma dig när du låtsas flyga ett flygplan?

Nämen titta här! Hot chips allra första singel från deras kommande album Made In The Dark. Hoppa runt på klossar, klä ut sig till Joker, måla danstjejer med två olika fingerfärger och leka mänsklig tetris. Ja, så kan man ju förstås också göra.

Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: Hot Chip

3 januari 2008 14:26 av Hanna

En timme kosmisk bliss, utan Di Leva

Kommer ni ihåg Cut Copy? Som gjorde en fin låt en gång som heter Saturdays? Jag ska erkänna att jag tyckte att det var ganska lätt att glömma bort dem. Men nu!

I april släpper de nytt album, och som en liten försmak har de gjort en av de bästa mixar jag hört på länge. Lite smakbitar från nya skivan, lite Fleetwood Mac, någonslags hipstervariant av The Moody Blues Nights In White Satin. Ja tack.

Mixen heter So Cosmic. Hos Music For Robots finns nedladdningsmöjligheter och låtlista med kommentarer från Cut Copy-Dan. Finnemang!

1 kommentar Kategorier: Musik, Judy pladdrar Taggar: Cut Copy, Fleetwood Mac, The Moody Blues

19 december 2007 12:04 av Hanna

Snöknaster istället för strandfest

Trodde ni som jag att Air France funkar endast under förutsättning att det är det är lite kvavt och soligt och att gräsmatta mellan tårna är ett måste för att uppskatta dem? Så fel vi hade.

Det här går alldeles perfekt hand i hand med de vita frostbitna trädgrenarna utanför fönstret.

Air France - Hold On To Me, Baby [mp3 hos SY]

Inga kommentarer Kategorier: Musik Taggar: Air France

11 december 2007 16:17 av Hanna

Mer eller mindre

Allt som oftast vill jag inte alls skriva under på att mindre skulle vara mer. Jag gillar svulst, jag gillar mängd, jag har fler än en gång hävdat att två trummisar är fler än en och att ju fler som står på scen desto roligare är det att stå i publiken. Men jag måste ju ändå erkänna att mycket av det som bara sådär kryper under huden och stannar där är just ganska minimalt. En röst, en gitarr, ett enkelt men otroligt vackert arrangemang. Saro är från albumet All Is Well, som släpps i februari -08.

Samamidon - Saro

Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: Samamidon

6 december 2007 20:48 av Linus

Don’t be a stranger – Mon-chi-chi (video)

Det här, mina vänner, är så sött och groteskt samtidigt att alla måste titta:

Don’t be a Stranger - Mon-chi-chi

Lägg till i min Profil | Fler Videos

Bandets officiella biografi (pdf) beskriver den traumatiska historien bakom låten, men det här är nästan mer talande:

See your favorite pet doin it with an old american couple in a sleesy hotel. Taking the jungfru sil with 2 labila pundare. Get stoned, beaten up, feeling alienated having the “03.30 kebabkungen meal” on götgatan. All the things you usually do during your weekend only much furrier!

Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: Dont Be A Stranger, video

3 december 2007 21:17 av Hanna

En lätt neurotisk musikälskares bekännelser

Idag har jag lyssnat på Burial’s nya skiva, Untrue, för första gången. Jag har såklart, precis som alla andra, kunnat göra det sen den släpptes. Men jag har låtit bli.

Den självbetitlade Burial som kom förra året var för mig något av det bästa som året hade att erbjuda. Men jag lyssnade aldrig särskilt mycket på den. Förklaringen är som så: den är lite för bra. Det är inte precis en gosig skiva, den är rakt igenom mörk. Det känns som ett fuktigt kallt regn som kryper in under skinnet. Det är fantastiskt, magiskt, men det kommer så läskigt jävla nära. En gång när jag stod i en full tunnelbanevagn på väg hem från jobbet och lyssnade på Southern Comfort kom jag på mig själv med att stävja en impuls att bara kura ihop mig i random främlings famn, för allt kände så kallt och kargt och bottenlöst.

Så jag har gruvat mig lite. Alla säger ju att Untrue är bättre. Mer. Större. I min värld har det översatts till än längre in under huden, mörkare. Så jag har helt enkelt inte riktigt vågat, såhär i höstrusket.

Men idag kunde jag inte hålla mig längre. Och visst är det bättre. För plötsligt finns en liten liten skåra av ljus i ljudbilden. Jag kan lyssna på Archangel på repeat många många gånger, utan att behöva gå i ljusterapi efteråt. Tack, käre mystiske Londonbo. Nu går Stockholms tunnelbaneresenärer säkra.

Burial - Archangel [länk till en blogg där du kan ladda ner låten]

4 kommentarer Kategorier: Musik, Judy pladdrar, Startsidan Taggar: Burial

26 november 2007 13:17 av Hanna

Videofavoriter: Frostat grönt gräs

Idag är det mjukt vintersoligt ute, gräset är fortfarande grönt på sina ställen men lite isigt. Snart är det december! Det känns ungefär såhär:

Nick Huggins - The Movie We Made
Nick är från Melbourne, som mycket annat som är bra. Den här låten är lite som sådär knarrigt isgräs låter under fötterna, samtidigt som den är varm och hjärtlig som solen.

Cibelle - Green Grass (Tom Waits cover)
Jag vet ingenting om Cibelle, förutom att hon är från Brasilien och att hon har en sjukt söt video. Jag är en sån sucker för animationer.

Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: Cibelle, Nick Huggins

11 november 2007 17:11 av Hanna

Dagens onyhet - Radiohead är ett gäng sköna nördar

Natten till lördag var det stort holabalo på internet. Radiohead postade ett lite konstigt meddelande om att man borde titta på radiohead.tv vid ett visst klockslag. Om man orkade hålla sig vaken fick man se en ganska konstig blandning av Thom Yorke som DJ, liveframträdanden på parkeringsplatser och i en studio, samt Thoms huvud i en kartong. Det hela finns att avnjuta på YouTube i ett helt gäng klipp.

Morgan Freeman feat Thoms huvud i en låda

Faust Arp på ett fält

Radiohead - Headmasters ritual (The Smiths)

Fler klipp och lite mp3or från det hela finns hos Stereogum.

Inga kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: Radiohead

9 november 2007 23:13 av Sofia

Flight of the Conchords

Det är fredagkväll. Äntligen helg. Stå på listan till Marie Lavaeu. Klä sig som Lol i This Is England. Dags att jaga svett, sprit och ögonkast. Men vad händer? Jag och Koff bara totalfastnar i en serie. Flight of the Conchords. Så jävla bra.

2 kommentarer Kategorier: Musikvideor Taggar: Flight of the Conchords

3 november 2007 00:05 av Hanna

Hell Yea

I can’t sleep when I think about the times we’re living in
I can’t sleep when I think about the future I was born into

Man skulle ju kunna vara ute och göra stan, men då skulle man ju inte upptäcka Yeasayer. Det var länge sen jag föll så pladdask för något. 2080 låter som om någon kastat Deep Forest, The Moody Blues, TV On The Radio och lite mixade nötter i en shaker. Oh, yea.

Lyssna:
Yeasayer - 2080 [mp3]
Yeasayer - Sunrise [mp3]

3 kommentarer Kategorier: Musik Taggar: mp3, Yeasayer

31 oktober 2007 22:31 av Hanna

Stockholm (musik)filmfestival

Snart är det dags för Stockholm Filmfestival. Jag ser fram emot det nästan lika mycket som jag såg fram emot att få samla myror i en hink när jag var lite yngre. Jag har tagit ledigt från jobbet för att kunna hetskonsumera kvalitetsfilm i dagarna tio. Man kan redan köpa biljetter. Jag sitter nöjt och bläddrar i min programtidning och letar rätt på trailers. Men det är ju rätt svårt att veta vad man ska välja bland allt godis.

Här är några av filmerna som visas under festivalen som mer eller mindre har med musik att göra:

The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford
Nick Cave och hans vapendragare Warren Ellis har skrivit orginalmusiken till den här filmen med Brad Pitt & Casey Affleck. Control
Kanske årets musikfilm. Världens bästa musikfotograf, Anton Corbijn, har gjort sin första film och den handlar såklart om Ian Curtis, sångaren i Joy Division. Last Days
Gus Van Sant ger sin egen tolkning av Kurt Cobains sista dagar i livet genom att låta oss följa den påhittade karatären Blake till sin död. The Go-Getter
Fin indieroadmovie med orginalmusik (och en liten cameo) av M. Ward. Även toner av The Black Keys, Elliott Smith & The Replacements. Bra grejer!





Il più grande parco divertimenti al coperto d'Italia
Tantissime attrazioni per tutta la famiglia e giostre per ragazzi
Divertimento tra lo zucchero filato e la frutta caramellata

Il più grande parco divertimenti al coperto d’Italia

16-17 dicembre 2017
Dal 22 dicembre 2017 al 7 gennaio 2018
13-14 gennaio 2018

Winterello

Presto online!

Braccialetto

Clicca qui!!

Intrattenimento

Clicca qui!

Attrazioni

Clicca qui

Partner

Supporter